Föreningen för Sveriges Kulturtidskrifter (FSK) har på ett år fått sitt bidrag från Kulturrådet minskat från 350 000 till 75 000 kr. Koordinatorstjänsten drogs in vid årsskiftet och föreningen är hotad. Kulturrådet ”har inget intresse av att betala pengar till en motpart”, säger Signe Westin på nyliberalsvenska, och syftar på den förening som på 90-talet bildades på initiativ av just Kulturrådet.
Vad betyder då FSK för floran av kulturtidskrifter?Låt mig ta ett närliggande exempel.
Nutida Musik var under några år vid mitten av 90-talet en mycket bra tidskrift med både djup och bredd. Detta var innan ”utrymmet krympte” i dagspressens kultursidor. Men trots att debatten kring kulturtidskrifter var god generellt var genomslaget i princip obefintligt. Idag är situationen en annan där Nutida Musik har en självklar plats i det kulturella samtalet. Nutida Musik har själva ansträngt sig för att bli en del av detta samtal. Men på en övergripande nivå handlar det om att Nutida Musik rört sig inom den infrastruktur kring tidskrifter som byggts upp och på köpet utan att rucka på inriktningen gått från att vara en ”intern” musiktidskrift till att framstå som en bred kulturtidskrift.
Att vara ”entreprenör”, sin egen dräng, har för Nutida Musik inneburit att vi publicerar egna texter, har byggt upp ett eget kontaktnät. Kort sagt själva skaffat oss en känsla för ”marknaden”. På ett ytligt plan ett nyliberalt föredöme (om man bortser från att tidskriften får ett hyfsat bidrag från Kulturrådet). Men vad man lätt glömmer är att en entreprenör, oavsett om denne verkar i näringslivet eller i kulturvärlden (där andelen entreprenörer i verklig mening är mångdubbelt den i näringslivet) är att entreprenörskap alltid handlar om att ingå i sammanhang och där ta del av gemensamma både hårda och mjuka värden, till exempel i form av distribution och ”identitet” – och samtidigt odla sin egen. Att vara entreprenör handlar om att aktivt interagera med andra och att ta del av de strukturer som gemensamt byggs upp.
Nutida Musik är medlem i FSK och Tidskriftsverkstaden i Stockholm. Det går att ge konkreta exempel på vad detta har givit för positiva effekter för kostnader av produktion och distribution. Också för synliggörandet, kvaliteten, ”varumärket”. Detta är luddigare, men inget konstigt. Det är nämligen väldigt svårt att säga vad intresseföreningar eller en lobbygrupp, konkret betyder. Men att de gör det är lika självklart som att kultur är viktigt för demokrati, mångfald, integration och bidrar samhällsekonomiskt. Nutida Musik har själva fritt kunnat åka omkring på Tidskriftsveriges väl underhållna banor. När dessa inte längre skall skötas får man snirkla runt på sina egna stigar.
För istället för att satsa på en ”motpart” skall Kulturrådet nu satsa på tidskrifterna själva. Men slå då ut pengarna till FSK på ”tidskrifterna” och se vad det blir per skaft. Eller så satsa på en enda. Enkel matematik säger att om en kulturtidskrift som inte ägnar sig åt bredare former av populärkultur skulle behöva många hundratusen kronor till för att gå runt på riktigt, för att kunna betala ut inte bra men åtminstone anständiga arvoden. Detta kommer man aldrig att lyckas med om det inte handlar om att helt lägga om inriktning. Om Kulturrådet nu vill prioritera tidskrifterna, vilket blir samhällsekonomiskt mest lönsamt, att satsa på en bra räls eller låta alla köra sin egen bil?
FSK öppna brev till medlemmarna om det nya läget har gett många reaktioner. I ena ytterkanten finns de som menar att man måste samla sig för att med gemensamma ansträngningar rädda föreningen. I den andra de som kort meddelar att de vill strykas från utskickslistan och i förbifarten säger att de själva minsann inte får några statliga pengar.
Båda reaktionerna är symptomatiska. En del reagerar ryggmärgsmässigt på en attack mot det som en gång kallades Föreningssverige. Andra har inte alls märkt FSK och undrar vad man själv har med detta att göra. Men så finns de mer genomtänkta rösterna, som dels ser det som sker i ljuset av hur det goda i ett demokratisk och civilt samhälle bryts sönder inifrån, och som samtidigt är medvetna om frågeställningar som FSK står inför, och kanske missat.
Trots allt tycks FSK idag mest företräda en ”utvald mångfald” av sina medlemmar, de redan starka och mellanstarka, och precis som alla andra tjatar de mest om Arena hela tiden. Samtidigt tycks man vagt, oreflekterat och litet ängsligt vilja omfamna allt som skrivs som ”kultur”, vilket ansiktet utåt, för närvarande nyhetsflödet på FSK:s hemsida signalerar.
Men kritik är positivt. Kommer den från medlemmarna och andra berörda är det ett livstecken. Det är ett tecken på att FSK behövs, och i ljuset av att de starka tidskrifterna blir allt starkare och de svagare slås ut, är de viktigare för fler än någonsin. Nu gäller det att slipa verktygen och få fler att bli engagerade och förstå allvaret, och att tydliggöra att FSK inte är ”dom” utan ”vi”.
Men läget är akut. Tidskriftsverkstäderna och Föreningen för Sveriges Kulturtidskrifter håller på att avyttras från Kulturrådet. Och precis som de positiva resultaten av de ”mjuka värdena” är svåra att mäta, kommer det bli svårt att se vilka negativa konsekvenser detta kommer att ge. De redan starka tidskrifterna kommer att klara sig, rent av växa, medan de röster som de flesta redan nu inte hör helt kommer att försvinna. Men bortsett från detta är det ekonomiskt mest effektiva att stödja den breda infrastruktur som just nu finns. Men denna skall inte vara för ett fåtal. Alla ska med.
Andreas Engström
