Grønland Kammermusikkfestival • öppningskonsert • 3 juni, Oslo
Grønland Kammermusikkfestival i Oslo, i stadsdelen Grønland, är en av de mest intressanta festivalerna i sin genre. Den tredje upplagan har som övergripande mål att utforska den drömaktiga världen och presentera en musik som tar oss in i andra dimensioner. Resan går från Debussy och fransk impressionism via psykedelia, minimalism och in i samtida elektroniska experiment. Snarare än att vara en konstmusikfestival präglas programmet av en strävan efter det annorlunda och experimentet. Festivalen inleddes idag med en lunchkonsert som på gott och ont slog an denna något annorlunda ton.
Den amerikanska sångerskan och performanceartisten Labanna Bly framförde en improviserad duo via Skype med sin pojkvän, en ”professionell operasångare”. Tydligen var han naken där han befann sig och det hela var löjligt, eller litet gulligt, flummigt. I pausen fortsatte det med en ”Sexual healing” som innebar att den som ville kunde förse sig med en av Blys drinkar som skulle få en att ”känna sig sexig”. Smakade gott. Och dagen är ung, får se vad som händer.
Kristin Norderval tog vid med ett långt föredrag-performance, en ”Live Jukebox” om ”the Sounds of New York”. Norderval spelade i ett flöde upp diverse intressanta artister och pratade om dessa utifrån temat om staden där ”allt finns” och ”allt blandas med varandra”. Suck. Som om vi inte visste det. Eller hört det förr. Norderval avrundade med modala improvisationer över soundscapes. Jag tror att bland det svåraste en konstnär kan göra är att konstnärligt reflektera över mångfald kulturmöten.
Kerry Young, australisk musiker bosatt i London framförde därefter coverversioner av John Cages verk från 40- 50-talen. Detta gjordes på en Casiokeyboard med samplade ljud. Dessa kunde låta litet hur som helst men precis som konstnärlige ledaren Øyvind Torvund sade så låg det ett charmigt 90-talsfilter över det hela. Här fanns alltså inbyggt en begränsning i konceptet som man kunde sakna hos de två föregående akterna och kort sagt var det ett kreativt sätt att återanvända och tolka musik.
Det samma kan man säga om Kenneth Karlsson och Elisabeth Holmertz som avslutade konserten. Tillsammans spelade de harmonium där Holmertz för hand pumpade bälgen och Karlsson spelade på klaviaturen. Här skapade de fantastiskt fina minimalistiska svällande harmonier i Laurence Cranes och Klaus Langs respektive stycken. Samma estetik överförde de på Josephine Fosters My life has stood a loaded gun och Dylans Blowing in the wind; anspråkslösa stycken där precis allt låg perfekt: Holmertz perfekt avvägda spröda klang, känsla för små melodiska variationer (Dylan) och dynamiska precision i bälgen, och Karlssons tajming i ackordsammansättningen.
Festivalen pågår 3-5 juni.
Andreas Engström
