Festivalen Summartónar på Färöarna startades 1992 och är i år inne på sin 20:e upplaga. Nutida Musik besökte festivalen under en vecka i juni och fick möjlighet att prata med Kristian Blak, tonsättare, musiker och konstnärlig ledninare för Summartónar, om musiken på Färöarna.
Hur startade Summartónar?
– I början på 90-talet fanns här på Färöarna folkmusik-, jazz- och popfestivaler, dock ingen för klassisk musik. Festivalen startade 1992 för att fylla detta tomrum. Efterhand har det kommit in mer nykomponerad musik.
Kan du berätta om detta års Summartónar?
– Vi har i år valt att istället för en koncentrerad festival sprida aktiviteter över hela sommaren. I samband med denna omgörning har vi även inkluderat genrer som folkmusik, rock, jazz – detta kan även ses i ljuset av att jazzfestivalen lades ner 2004. Dock handlar det hela tiden om alternativa eller experimenterande former. Denna form innebär också att vi kan spela på mindre orter, och där får vi ofta mer publik än i Torshavn där konkurrensen med andra aktiviteter är större. Temat för årets festival är Water and Stone.
Har det komponerats verk specifikt till festivalen?
– Ja, och då huvudsakligen verk som på ett eller annat sätt knyter an till temat. Dessutom spelas också äldre stycken som går i linje med detta.
Vad betyder Summartónar för Färöarnas musikliv?
– För tonsättarna av konstmusik är det den stora plattformen. Alla tonsättare får verk framförda. Generellt kan man säga att vi först vet vilka som skall uppträda, och sedan försöker vi arrangera så färöiska tonsättare kommer med i programmet. Ingen exkluderas, om man inte kommer med är det ens eget fel, så att säga.
Hur stor andel nykomponerad musik spelas?
– När festivalen startade 1992 ville vi inte ha mer ny musik än hälften av programmet, nu är nästan allt ny musik. Det har gradvis blivit en större öppenhet för experimenterande också från ett publikt perspektiv.
Finns det något konkret samarbete med andra länder, till exempel med de nordiska länderna?
– Ja, vi arbetar med olika former av utbyten, vilket kan innebära att det framförs utländsk musik här och att färöiska tonsättare får sin musik framförd i andra länder. I år har vi visst fokus på Nya Zeeland, till exempel genom Richard Nunn som spelat här, och Bergen genom Bergens blåsarkvintett. De senaste åren har vi haft samarbeten med Schweiz, Österrike, Sydafrika, och Gotland Centre for Composers. Den färöiska kammarensemblen Aldubárans nätverk har varit viktig.
Hur viktigt är kontaktnätet genom ISCM – Färöarna har i år fått fullt medlemskap i organisationen?
– ISCM har betytt väldigt mycket. Kontakten med Österrike finns sedan länge men genom denna världsomspännande organisation finns möjlighet att under generalförsamlingen och festivalen träffas många under en dryg vecka. Det innebär att man konkret kan utbyta idéer och sätta igång projekt.
Andreas Engström
