Michael Vorfeld, Ana Maria Rodriguez, Lucio Capece LaborGras, Berlin, 11 november 2011.
En dansstudio som scen och konsertsal är egentligen inget märkvärdigt för ny musik. Men kanske denna gång var lokalen mer kongenial än vanligt, när två musiker och en ljuskonstnär mötts i en immateriell koreograferad installation, utsträckt i tiden som musik.
Michael Vorfeld arbetar sedan länge med glödlampor i föreställningar, installationer, konserter tillsammans med musiker och för att göra egen musik. På LaborGras, en dansscen i närheten av Kottbusser Tor i Kreuzberg, mötte Michael Vorfeld de två argentinarna Lucio Capece och Ana Maria Rodriguez i Chromorelax, en ljud- och ljudperformance. (VorfeldLaborGras)
De tre konstnärerna var utspridda i rummet där Capece med sina rörblås och diverse objekt befann sig i mitten, Rodriquez med sin dator utmed en kortsida och Vorfeld cirka fem meter därifrån där han från sitt reglage styrde glödlampor som i olika storlekar, färger och grad av matthet, hängde utspridda i rummet runt besökarna som själva kunde slå sig ner på en valfri plats.
I den trekvart långa kompositionen utforskades de små ljudens värld av de två musikerna var och en för sig, men också genom att tillsammans lyssna och musicera. Capece sökte med olika blåstekniker och små prepareringar efter de subtila skiftningarna, som när han lade ett tunt papper över sitt instrument. Vibrationerna fångades upp, förstärktes och bearbetades av Rodrigues som vid sidan av att förhålla sig till Capece utforskade ett mestadels konkret ljudmaterial som disponerades rumsligt bland de emellanåt lysande inventarierna.
Michael Vorfeld både förhöll sig till dessa akustiska rörelser och byggde även egna rum när han genom förändringar i magnitud och rytmer byggde en lysande koreografisk skulptur. I pendlingen mellan helmörker och upplyst rum kunde så verket panoreras mellan ett rent musikaliskt flöde och en skulptur där tiden som huvudsaklig parameter liksom byttes mot rummet. Ett subtilt skifte mellan tvådimensionalitet och tredimensionalitet. Kanske den punkten där musik övergår i klingande rum.
Andreas Engström
