Ledare Det här numret handlar om radiokonst. Med radiokonst, ofta kallat hörspel, har man mest avsett markbunden utsändning av specifikt för radiomediet komponerade verk. Den historiska radiokonsten behandlar vi på skilda håll i detta nummer.
Dock tar vi framför allt upp det som skett det senaste decenniet. Det handlar om hur hörspelet har lösgjort sig ur den etablerade formen och samtidigt visat att radion endast är en av flera möjliga plattformar för ”utsändning”. Till exempel gör Teatr Weimar och Ensemble Ars Nova sceniska hörspel under namnet SONAT, tidskriften Ful utvecklar normbrytande podradio och det frisinnade radiokonstprojektet Radiowy kan i själva verket kanske inte ens kallas radiokonst. Inom den performativa musik- och ljudkonstvärlden finns radion som såväl objekt som ljudkälla, en central aspekt av Birgit Ulhers improvisationsmusik. I detta nummer samtalar Nathaly Salas med personerna bakom SONAT, Ful och Radiowy medan Johan Redin presenterar Birgit Ulher.
Internet är naturligtvis den enskilda faktor som betytt mest för radiokonstens utveckling på senare år. En av de internationellt mest kreativa radiokonstkanalerna som kommit från public service-radio är Sveriges Radios SR c, som presenteras utförligt av Colin Black.
Men även om konsten står i fokus är det oundvikligt att utelämna det politiska. Fallet SR c är i högsta grad illustrerande. För tre år sedan beslutade SR att inte längre stödja den experimentella internetkanalen, och i våras var det på vippen att man dessutom tog bort den från hemsidan. Det senare visade sig vara ett misstag, och man ångrade sig i sista stund (se vidare intervjun med Marie Wennersten). SR c:s öde illustrerar likväl det som Kersten Glandien tar upp i sin artikel, nämligen hur vi i det nya medielandskapet, under marknadens tryck och politikens reträtt, idag ”har att göra med en åderlåten och mycket frustrerad radiokonstscen inom europeisk public service-radio”.
I sin historiska artikel om Sveriges Radio och radiokonsten menar Susanne Skog att den konstnärliga radions öde i mångt och mycket är avhängigt vem som sitter i maktposition. Skog samtalar också med Magnus Florin som under sin tid på Radioteatern betydde mycket för ett experimentellt och öppet sätt att se på radio. Likafullt kan man se det som så att Radion har svikit radiokonsten och den icke-kommersiella musiken i stort. Detta tema återkommer i flera av artiklarna. Radiokonsten har till stor del hittat andra former och strategier utanför public service-radio. Istället har den, som Glandien uttrycker det, ”letat sig ut i en större gemenskap av ljud- och mediakonst.”
Tillsammans med gästredaktörerna för detta nummer, Magnus Bunnskog, Nathaly Salas och Susanne Skog, vill vi skildra de former radiokonsten tar idag. Det är en brokig scen, eller rättare sagt, det är flera scener. Men det finns en röd tråd, och det är hur den nya teknologin skapat möjligheter i takt med att politiken och public service-radio infört begränsningar. Ännu en gång blir det tydligt hur konst och politik hänger ihop.
Trevlig läsning!
Andreas Engström
