Nutida Musiks Andreas Engström svarar Sveriges Radio P2 om radiokonsten.
Nutida Musik gör ett temanummer om radiokonst. Vi vill där skildra radiokonstens transformation med nya medier under det senaste decenniet. Vi intervjuar några intressanta företrädare för nya riktningar och publicerar även ett par längre artiklar. Ämnena är huvudsakligen svenska, men här finns också en del internationellt.
Vad händer då? Sveriges Radio P2 skriver ett genmäle där de räknar upp konstnärer och tonsättare som de samarbetat med och projekt som de varit delaktiga i. De tycker att vi borde ha nämnt P2:s engagemang i radiokonsten i vårt nummer.
Varför skulle vi ha gjort det?
Nutida Musik har tillsammans med gästredaktörerna gjort ett temanummer. Ingen katalog. Vi har valt ett ämne som vi vill belysa utifrån några infallsvinklar. Det handlar som alltid om att försöka skapa en intressant och kritiskt reflekterande helhet. Vad som kommer med i tidningen beror på en mängd saker. Framför allt på vad man väljer för tema.
Det hade varit väldigt intressant att i en debattartikel få ta del av P2:s syn på den bild som Kersten Glandien tecknar i sin artikel, där europeisk public service-radio generellt minskar sitt engagemang i samtidskonsten. Eller kanske kunde de bidra med en reflektion kring den samtida radiokonstens utveckling genom nya medier. Eller en tanke kring något annat där de ser något som inte Nutida Musik gör. Men nej, när Sveriges Radio P2 läser Nutida Musik letar man i första hand efter var man själv finns nämnd med uppskattande kommentarer. Att delta i ett offentligt kritiskt kultursamtal är tydligen inget som P2 är intresserade av.
Nutida Musik är sedan många år en aktiv debattör inom svensk och internationell kritik. Om vi för ett ögonblick vänder på förhållandet är detta knappast något som Sveriges Radio P2 brukar intressera sig för under sina dagliga sändningar eller på webben. När Sveriges Radio P2 nu väljer att offentligt kommentera Nutida Musik så gör de det genom att skriva ihop en lista och utan annan motivering än att de har ett ”engagemang inom radiokonsten” anser de att vi borde ha nämnt just detta.
Det finns egentligen bara ett ord för det hela: sorgligt.
Andreas Engström
