The Workshop Series Cafe Oto, London, 30 januari 2012.
Cafe Oto är sedan ett par år tillbaka en viktig scen för improvisationsmusik i norra London och borde vara ett givet mål för alla Londonresenärer med minsta intresse för alternativmusik. En kväll i månaden ges där en konsert med deltagare i Eddie Prévosts workshop. Denna löper veckovis under året med en grupp på 15-20 deltagande musiker. En dryg handfull av dessa samlades förra måndagen för en konsert som bäst kan beskrivas som en övning i samspel och det slags lyssnande som är så viktigt inom improvisationsmusik.
Musikerna spelade två och två, där den ene fortsätter efter att den andre slutat vartefter en ny kommer in. Så fortsatte det varvet runt. Det inleddes med elektronik och gitarr. Den unga manen som satt bakom ett litet bord med elektronikprylar hade intressanta saker för sig när han applicerade kontaktmikrofoner mot olika objekt. Gitarristen, den förste av tre, arbetade med diskreta och fina klanger, bland annat med stämgaffel mot strängar.
Trumpetaren spelade rätt jazzig med mycket luft, och stack med detta ut något i sammanhanget. Pianisten spelade inne i pianot med spröda klanger. Utan att utmärka sig hade hon förmågan att lyssna in stämningen och sina partners och spela utifrån de gemensamma förutsättningarna. Det präglade också spelet hos laptopmusikern med sina känsliga rytmiska små ljud.
Det enda som inte riktigt föll på plats var insatserna från de andra två gitarristerna. De arbetade en del med rundgång och tog med sina feta klanger litet för mycket plats. Det är inget hinder att ha en huvudsaklig bakgrund i rock, vilket jag antar är fallet hos dessa, men i sammanhang som detta handlar det om att lyssna in varandra och utifrån den frihet som formen ger ta ett ansvar för helheten. Kanske måste man då ge avkall på sina fetischer. Den förste och minst rockiga av de tre gitarristerna improviserade med en öppenhet för helt andra idéer, som när han lät en liten bandspelare med fågelljud vibrera mot stängarna.
Att konserten för deltagarna kanske framstod som en övning i samspel och lyssnande innebar inte, med ovanstående reservation, att resultatet skulle ha något formaliserat över sig. Med andra ord hade man förstått uppgiften helt rätt.
Andreas Engström
