Hermeto Pascoal & Aline Morena Södra Teatern, Stockholm, 25 september 2012.
Den legendariske brasilianske multiinstrumentalisten Hermeto Pascoal fyllde 76 år i somras, men turnerar fortfarande i olika konstellationer. För tio år sedan träffade han den begåvade unga musikern Aline Morena på en workshop och bjöd omedelbart in henne att spela med honom. Pascoal undervisade henne i piano, tiosträngad gitarr och slagverk, och de började turnera tillsammans. I samband med detta blev de även ett äkta par, vilket kan tyckas anmärkningsvärt med tanke på att Aline Morena idag är 33 år gammal. Men när man hör dem uppträda så är det uppenbart att musiken förenar dem.
Hermeto Pascoal är en färgstark och begåvad musiker och tonsättare som tidigare ofta framträtt ensam och utan problem lyckats bära en hel konsert på sina axlar. På ålderns höst är det uppenbart att han behöver en medmusiker för att hålla energin uppe. Låtarna avlöser varandra i högt tempo, och känns bitvis något fragmentariska till sin karaktär.
Den musikaliska nivån varierar minst sagt under kvällen, men vid några tillfällen lyckas Pascoal och Morena mötas i några hisnande ögonblick av halsbrytande, unison brasiliansk melodik. Men det är inte musiken som präglar kvällen utan de spontana infallen och samspelet med publiken. En ansenlig mängd av stadens brasilianska koloni har kommit för att lyssna på Pascoal, och det dröjer inte länge innan han har sällskap på scenen av ett dansande par.
Till en början översätter Aline Morena makens mellansnack, men efterhand försiggår dialogen mellan Pascoal och publiken obehindrat på portugisiska. De plötsliga avbrotten och den intuitiva dramaturgin skänker konserten drag av musikalisk teater, vilket är både bra och dåligt. Bra för att det är kongenialt med Pascoals lekfulla persona. Dåligt för att dess bedrägliga slöja döljer en musikalisk stjärna som inte längre lyser lika klart.
Christian Hörgren
