Ledare Nutida Musik, nr 1–2 2012.
Vad är nutida konstmusik? Frågan har ställts sedan den dag termer som nutida musik, samtida musik, Contemporary Music, musiques contemporaines, Neue Musik, etcetera, introducerades för en musik som inte bara görs nu, utan är aktuell, angelägen. Nu har diskussionen tagit fart igen. Detta med anledning av ett föredrag som i somras hölls i konstmusikens själva epicentrum, Darmstadt. Michael Rebhahn diskuterar bland annat hur den unga generationen förhåller sig till den nutida musiken. Är det rent av något man anser sig inte tillhöra och önskar lämna?
Vi har översatt och publicerar Rebhahns artikel och har bett ett antal svenska och internationella tonsättare att kommentera den. Tillsammans bildar detta ett litet tidsdokument, och kan också ses som en fortsättning på vårt senaste dubbelnummer (1-2 2009) där vi för precis tre år sedan bad tonsättare att skriva om sina personliga ingångar till den egna konstnärliga verksamheten. Vi har också passat på att tala med professorerna i komposition på de svenska musikhögskolorna om hur de ser på sitt område, varifrån studenterna kommer och hur man identifierar sig med den samtida konstmusiken.
Att ”allt är gjort” brukar framhållas de gånger det påtalas att konstmusiken skulle vara i någon sorts kris. Personligen håller jag inte med. Tvärtom, den estetiska spännvidden och utbudet av ny musik har aldrig varit större. Att till och med tystnaden som estetiskt material fortfarande kan leda till häpnadsväckande konst visar Tim Rutherford-Johnson i sin artikel ”Några nyare tystnader”.
Det vi gör i detta nummer är just att titta på några samtida uttryck där man förhåller sig såväl kreativt som kritisk till konstmusikens former, uttryck och, i brist på bättre ord, funktioner. Vi intervjuar Hedvig Jalhed och Mattias Petersson om deras sätt att använda rollspelets dramaturgi i ny musikteater. Vi låter syntjuntan berätta om hur de arbetar tillsammans med professionella och amatör samt byggaer sin egen ljudpark.
Vi intervjuar också performancekonstnären Sara Lundén som har musik som ett av sina ”material” samt talar med Volker Zander som på den Kölnbaserade etiketten Apparent Extent ger ut performance och videokonst på skiva. Befinner sig detta på den nutida konstmusikens domän? Vi låter den frågan stå obesvarad men kan ändå konstatera att det i båda fallen handlar om närkontakter med en mängd genrer och konstområden som det inte finns någon anledning att undvika.
Vi bjuder också i vanlig på en omfattande kritikavdelning där vi recenserar skivor, böcker, festivaler, konserter, utställningar med mera. Om ny konstmusik, och sådant som ligger i närområdet.
Trevlig läsning!
Andreas Engström
