100live festival Rawabit theatre, Kairo,6–7 juni 2013.
Festivalen 100live i Kairo arrangeras av 100copies, den enskilt viktigaste aktören inom alternativmusik i Kairo och Egypten med skivutgivning och konsertarrangemang. Sedan snart ett år presenterar man konserter varje fredag i den nyöppnade studion i downtown. Denna serie har i alla fall när jag varit där haft ett fokus på experimentell musik. Festivalen som förra helgen ägde rum för sjunde gången kan istället liknas vid ”ansiktet utåt” med en litet mer publikfriande elektronisk musik. Rawabit-teatern, som ligger ett stenkast från studion, var mycket välbesökt och i princip fylld till sista (stå)plats.
Det handlade mycket om elektronisk musik med viss technoanknytning. Det rytmiska var i centrum med referenser till egyptisk populärmusik. Detta kunde man höra i både Cellar Doors och Zulis elektroniska konserter där fokus låg på tunga beats, samt en något mer kollageartad ljudbild hos den senare. Den alternativa elektroniska dansmusikens stora internationella akt var annars britten Steve Goodman, mer känd under aliaset Kode9, en av auktoriteterna inom den så kallade dubstepen. Musiken kännetecknas bland annat av extrema basfrekvenser, och hans spelning gick mycket riktigt i detta tecken med en subbas som gav en påtagligt fysikalisk inverkan på hela kroppen.
Shaabi är en modern urban populärmusik som på senare år tilldragit sig allt större intresse och som utvecklats åt det mer eklektiska och elektroniska. Festivalens verkliga höjdpunkter var spelningarna med shaabimusikerna El Madfageya och Islam Chipsy. El Madfageyas fyra manliga vokalister tillsammans med den råa elektroniken gav spelningen en framtoning nära experimentell hiphop, medan Islam Chipsy lät sitt skruvade syntspel kompas av två drivna slagverkare.
I denna del av världen är intresset från officiellt håll för kulturyttringar som inte är klassiskt folkkultur eller äldre västerländsk konst ytterst litet, om inte obefintligt. Vad gäller finansiering får man därför förlita sig på privata sponsorer och på utländska kulturinstitutet, som här British Council och nederländska ambassaden. För en västeuropé kan det kännas litet märkligt med en alternativmusikfestival med raveande dansgolv och med Red Bull som enda dryckesalternativet. Men det vore att förenkla om man utifrån en europeisk utblickspost betraktade 100live som ytterligare en hedonistisk popfestival.
100live presenterar alternativ musik i dess rätta mening, där de klassiska motsatspar som populärmusik och konstmusik inte har någon relevans. Musiken befinner sig i kategorien icke etablerad kultur, den är underground och samtidigt både populär och experimentell. Det är i dessa gråzoner som festivalen 100live befinner sig, och genom denna överbryggning ger man ett oerhört viktigt bidrag till Kairos musikliv.
Andreas Engström
