Utmed en gavel mot den hårt trafikerade Valhallavägen i Stockholm svävar en väldig, oregelbundet taggig form av aluminium högt över marken, skyddad av ett tak och delvis dold av fyra pelare. Den är en del av konstnären Ebba Matz verk för Kungl. Musikhögskolans byggnad från 2016. Skulpturen har fått sin utformning genom en tredimensionell tolkning av en grafisk digital visualisering (i något ljudbearbetningsprogram) av ljudet från en upptagning av när någon säger Sch, tyst, lyssna. Dessa ord utgör också verkets namn.
Det finns förstås många frågor man kan ställa sig inför ett verk som detta, bland dessa till exempel om hur aluminiumformen relaterar till det semantiska innehållet i orden. Hur ser relationen ut mellan verkets fysiska form och platsen, eller mellan reminiscensen av de underliggande ordens innebörd och dånet från korsningen mellan Valhallavägen och den minst lika tungt trafikerade Lidingövägen?
I Statens Konstråds text om Sch, tyst, lyssna står det: ”Tankar kring musikens uppkomst förde henne till ljudets form. I samarbete med professor Bill Brunson på KMH undersökte hon hur ljud ser ut. Resultatet blev en skulptur av ljudformationer.” Det är en underlig utsaga. Jag har mycket svårt att tro att Matz skulle hysa en föreställning om att ljud i sig ser ut. Ordet ljudformationer är kanske inte heller riktigt lyckat här.
Idag är det som bekant mycket vanligt att tonsättare och konstnärer, oavsett typ av praktik, utgår ifrån eller relaterar till vetenskapliga fakta och/eller forskning från olika icke-konstnärliga fält; öppet associerande eller i mer omedelbar koppling. Den här gången ger Nutida Musik stort utrymme åt just transformationer och visualiseringar av vitt och väsensskilda slag där ljud – i musikalisk eller annan form – återfinns i något led.
Vi börjar bland bakteriehärdar och sumpgaser djupt nere i Berlins kloaker. Konstnären Cecilia Jonsson berättar om sitt projekt Contemporary Diagram – Berlin där hon följt biologiska (och till dessa kopplade socio- och ideologiska) processer i relation till akustik och toner i detta väldiga avloppssystem; ett arbete där det handlar om indikera komplexa samband och transformationer i många led.
Vi gör också ett besök i ett sammanhang där omvandling, eller snarare (om)gestaltning, av ljud kan ha en annan, rent instrumentell funktion: Ljudmiljöcentrum i Lund där forskningsfält av vitt skilda slag kan mötas och brytas mot varann. Vi har träffat dess nya föreståndare Sanne Krogh Groth och besökt ett symposium med fokus på visualisering av ljud som teoretiskt och praktiskt redskap.
Den kanske mest uppenbara formen av visualisering av ljud i musikalisk mening är förstås, i synnerhet för Nutida Musiks läsare, notering, deskriptiv såväl som preskriptiv, traditionell eller i annan form. Ett utsökt exempel på ett grafiskt partitur är nyligen bortgångne Sven-David Sandströms verk Bilder för slagverk och orkestersom vi publicerar i det här numret.
Vidare: i ett föredrag hållet på Stockholms Dramatiska högskola i våras gav Cedrik Fermont ett bidrag till en välbehövlig förändring – avkolonialisering – av historieskrivningen inom ljudkonsten och den elektroniska musiken. Vi har transkriberat och publicerar.
Recensionsavdelningen har den här gången sin tyngdpunkt i festivalrapporter från Teheran, Tallinn, Köpenhamn, Stavanger och Malmö.
Vi introducerar också en nytt återkommande inslag under rubriken Följdfrågan, där vi ställer just en sådan till någon som vi tycker behöver få den. Först ut: konstnären Åsa Stjerna som helt frankt har proklamerat ljudkonstens död.
Varmt välkommen till det 276:e numret av Nutida Musik!
Susanne Skog
