Precis när årets första nummer skulle färdigställas, så drabbades hela världen av en pandemi som i skrivande stund inte verkar ha nått sin kulmen. I kölvattnet av de mänskliga tragedier som rapporteras in som torr statistik varje dag på ett givet klockslag, så är de mellanmänskliga konsekvenserna grava, och musiklivet är satt i undantagstillstånd. Med en stadig hastighet reducerades de tillåtna publikmängderna ner till noll, och musikerna gick ut på nätet.
I Sverige var festivalen Svensk Musikvår snabb till omställningen, mycket tack vare att de sedan tidigare haft vanan att streama alla sina konserter, och därmed hade nödvändig utrustning och kompetens på plats, även om många konserter faktiskt också ställdes in. Men andra delar av det fria musiklivet har inte varit lika lyckosamma. RANK rapporterar i en enkät från mitten av april hur deras medlemmar nu ställer in sina festivaler och konserter; Resonans, Sound Spaces och Edition Festival har skjutits upp. Norbergfestivalen, Kalvfestivalen, GAS och Sound of Stockholm står näst på tur. Detta gäller också typiska sommarföreteelser som Vadstenaakademien, Vattnäs Konsertlada och Läckö Slottsopera som alla tre flyttat sina produktioner till nästkommande år. Landets konsert- och operahus har ganska raskt kunnat ställa om till livesändningar, och i många fall har man även haft en hel del arkivmaterial som kunnat plockas fram. Konserterna som nu kablas ut från alla möjliga plattformar är naturligtvis välkomna substitut för den uteblivna upplevelsen av en livekonsert. I en del fall kanske ljudkvaliteten är riktigt bra, och man kanske kommer närmare musikerna med en kamera. Men många frågor har redan ställts i detta nu. Hur skall man finansiera ett liveframträdande på nätet? Vem säkerställer att royalties når fram till upphovspersonerna? Vem är beredd att betala inträde? Musikarrangörer i Samverkan (MAIS) räknar med förluster på 28 miljoner för sina medlemmar till följd av inställda konserter och arrangemang och detta endast fram till juni 2020. Det blir mer begripligt när man förstår att det rör sig om inte mindre än 1700 inställda konserter, och att det med all sannolikhet kommer att stiga till en långt mycket högre siffra. Vi har anledning att återkomma i detta ämne i kommande nummer, inte minst med tanke på de anslagna akutstöd för kulturlivet som nu skall hanteras av Kulturrådet, Konstnärsnämnden och landets regioner och kommuner. Osäkerheten är stor i musiklivet om huruvida detta skall nå ut till de hårdast drabbade aktörerna, och hur långt stödet kommer att räcka för att täcka upp de akuta förluster som nu hotar att stänga ned fungerande verksamheter. Stöden är hårt villkorade och starkt begränsade med tanke på det verkliga ekonomiska behovet, och de kritiska rösterna är många. Minst ett halvår av inställda konserter står framför oss. Håll ut.
Magnus Bunnskog
