Bara att ha Wittgensteins filosofi som textligt fundament för en föreställning är i sig ambitiöst. Att därtill expandera filosofien över i det sinnliga, det auditiva, visuella, att försöka låta filosofi bli musik, scenkonst är en grannlaga uppgift. Det är ett viktigt arbete och jag tror också det finns en stor potential här, att utveckla filosofiska teser, som kan synas, kännas, höras. Teatr Weimar gör ett försök, även om de inte lyckas fullt och helt.
Kent Olofsson
Med känsla för detaljer i kärnreaktorn
Erik Peters recenserar Okända rum – en iscensatt musikföreställning framförd av ensemble Lipparella i samarbete med Teatr Weimar i Reaktorhallen.
Stränga anteckningar kring sceniskt hörspel
Jörgen Dahlqvist / Kent Olofsson • De stränga anteckningarna • 21 januari 2011, Inter Arts Center, Malmö Rader med dunkla mansmotiv, målade av den Skånebaserade konstnären Peter Jönsson, utgör fonden i det scenrum där SONAT/Sonic Art Theatres senaste verk De stränga anteckningarna utspelar sig. Sonic Art Theatre är ett samarbete mellan Teatr Weimar och Ensemble […]
