Bara att ha Wittgensteins filosofi som textligt fundament för en föreställning är i sig ambitiöst. Att därtill expandera filosofien över i det sinnliga, det auditiva, visuella, att försöka låta filosofi bli musik, scenkonst är en grannlaga uppgift. Det är ett viktigt arbete och jag tror också det finns en stor potential här, att utveckla filosofiska teser, som kan synas, kännas, höras. Teatr Weimar gör ett försök, även om de inte lyckas fullt och helt.
Teatr Weimar
Med känsla för detaljer i kärnreaktorn
Erik Peters recenserar Okända rum – en iscensatt musikföreställning framförd av ensemble Lipparella i samarbete med Teatr Weimar i Reaktorhallen.
Nutida Musik 2 2011 – Radiokonst
Ledare Det här numret handlar om radiokonst. Med radiokonst, ofta kallat hörspel, har man mest avsett markbunden utsändning av specifikt för radiomediet komponerade verk. Den historiska radiokonsten behandlar vi på skilda håll i detta nummer. Dock tar vi framför allt upp det som skett det senaste decenniet. Det handlar om hur hörspelet har lösgjort sig […]
Stränga anteckningar kring sceniskt hörspel
Jörgen Dahlqvist / Kent Olofsson • De stränga anteckningarna • 21 januari 2011, Inter Arts Center, Malmö Rader med dunkla mansmotiv, målade av den Skånebaserade konstnären Peter Jönsson, utgör fonden i det scenrum där SONAT/Sonic Art Theatres senaste verk De stränga anteckningarna utspelar sig. Sonic Art Theatre är ett samarbete mellan Teatr Weimar och Ensemble […]
